Jag var på fest igår. Mina vänner var där, det fanns mat och dricka - mitt humör var på topp och jag var riktigt peppad på fest.

Vi skulle ha hemmafest hos en kompis för att sedan gå vidare ut.

Men varenda jävla brud som va där frågade mig hur jag mådde & hur de kändes & talade om för mig att det är OK att vara ledsen och må dåligt.

Okej, tack för omtanken - men om jag varit ledsen hade jag inte gått på festen över huvud taget? Och inte för att vara sån, men du och jag känner inte varandra tillräkligt bra för att "vara där" för varandra?!

Men vad ska man göra, speciellt jag som har en stark motvilja till konfrentationer - så jag log och sa "nej, jag är inte speciellt ledsen" "Ja det är tråkigt att de är slut men livet går vidare" "Nej seriöst, jag är inte ledsen"  Och jag kunde se i ögonen på dom här tjejerna att dom tyckte att jag hade fel? Att dom ville säga typ "Men dö, så kan du ju inte tänka. Du har ingen kille - ditt liv är slut" "VEM SKA DU NU GIFTA DIG MED"

Herregud tjejer, jag är 19 år och killen gjorde slut på sms efter 1 år tillsammans - jag tror jag kommer över det!

Och så är det alltid, har ni tänkt på att på Facebook när tjejer ändrar sin relationstatus till Singel så får dom 100 komentarer av andra tjejer som finns där, som är ledsna, som talar om att de kommer lösa sig mm mm. Och jag uppskattar sånna komentarer - av mina vänner som vet hur jag mår, inte av 10 000 brudar som inte har träffat mig på typ 6 månader!

Men när killar ändrar sin relationstatus till Singel får dom folk som gillar det istället.

Varför är det så egentligen?  Killar förväntas vara över förhållandet samma dag som det tog slut medans tjejer får höra att det är OK att vara ledsen i en månad efter the breakup?

Jag vill iaf inte att folk ska komma till mig och vilja prata om det, speciellt inte nu när det gått så lång tid - jag kommer komma till er om jag vill prata. Och jag vet vilka som finns där, ni behöver inte tala om det för mig varje jävla dag - Ja det var skönt att höra precis när de tagit slut men ärligt, chilla på det. Ni är typ ledsnare än vad jag är?

Är jag den ända som stör mig på folk som "älskar" varandra efter tp 3 veckor?

Okej om man varit vänner innan man blivit tillsammans, då tror jag att de går att älska så snabbt eftersom man redan haft en realation till personen ifråga. Men oftast så har man ju inte varit vänner innan utan går direkt till att vara tillsammans.

Det är meningen att "jag älskar dig" ska vara det finaste man kan säga till någon. För tänk efter, kommer ni på något starkare än älska? Jag gör det iaf inte... och i dagens samhälle älskar man allt och alla.

Om man tänker på det ur en åskådares perspektiv så är väl det egentligen bara bra? Ju mer kärlek desto bättre och det är ju undrbart om alla älskar varandra. Men ur deltagarens perspektiv då? Hur hade du känt om din man/fru gick runt och sa jag älskar dig till alla - hade du känt dig speciell när han/hon sa det till dig sen?

Fick idag reda på att en gammal klasskompis till mig vill gå med i denna grupp. (Läs mer på www.patriot.nu)

Jag blir så förbannad! Jag förstår inte hur folk med sånna här åsikter tänker.

Jag brukar alltid tänka att alla människor har rätt till sina egna åsikter och att jag inte alltid har rätt även om jag inte kan förstå deras resenemang eller tycker deras argument är dåliga. Men i fråga om rasism och homofobi kan jag tyvär inte se någon annan än min (och många med mig) åsik som den rätta.

I detta demokratiska Svergie (som jag älskar) går det inte att förbjuda folk att ha åsikter eller tro, men gud vad jag önskar att de var tilllåtet i detta fall! Det är ju helt sanslöst att folk har sånna här åsikter!  Hur kan man ha Adolf Hitler, denne hemska man, som en förebild när allt han gjorde var rent ut sagt motbjudande?

Och att man med våld ska ska bevara Svergie "svenskt" är ju ren idioti!

För vad är svenskt egentligen?? (Eller ariskts) Är man bättre människa för att man är blond med blå ögon? Är man smartare? Är man snällare?  Denna gruppen bevisar ju inget annat än raka motsatsen!

Svergie hade inte klarat att vara "svenskt". Vi hade gått från I till U-land på bara några månader om vi skulle klippa banden med andra länder.

Vi behöver samarbeten mellan länder för att driva vårat land.

Och argument som "Dom tar våra arbeten" & "Dom kostar oss skattepengar" håller ju inte alls med tanke på att även invandrare och människor med utlänsk bakgrund behöver läkare, lärare, kassaarbetare, städare - listan kan göras lång. Invandrare skapar nya jobb, som dom sedan hjälper till att ta på sig ansvaret för- och om dom inte gör det kommer de här med skattepngar. Ojojoj, för invandrare är inte skyldiga att betala skatt då eller? Om ni människor bara öppnar ögonen typ 2 mm så ser ni att så inte är fallet.

Är mycket irriterad nu, håller tummarna för att min gamla kalsskompis ändrar sig. Och håller även tummarna för att alla andra i hela världen ändrar sig för det är är inget annat än ren och skär dumhet!

Bloggen i sig är ny men jag är en van bloggare som bara har tagit en nystart då jag nu känner för att vara anonym så jag skippar det här med en lättstart och kör på direkt!

De som just nu dominerar mina känslor är att jag är "nydumpad". Vilket tyvär bidrar till endel bitterhet och cynism. Jag kämpar verkligen emot det då jag vill se mig själv som en positiv tjej som ser de goda hos människor. Men det funkar inte alltid, kom senast idag på mig själv att surna till på paret framför mig på bussen.

Och det är inte bara det att jag inte gillar att se kärleksfulla par, just det tilllåter jag faktiskt mig själv att störa mig på just nu, jag är ju inte mer än människa.

Men min kille (var tillsammans i lite under ett år) valde att skicka ett sms! Kan inte ens beskriva hur ratad jag kände mig, bortgjord är inte ett tillräckligt starkt ord. Men detta fega avslut gör inte honom till rättvisa då han var mycket snäll och lojal under våran tid så jag kämpar med att inte döma honom för hårt men märker att detta är svårt.

Har alltid varit den som försvarat mina vänners tillfälliga ovänner (när dom bråk med vänner/föräldrar eller blivit dumpade) och påpekat att ett misstag inte ska få ta större plats än en god sak i ens bedömning av människor. Och han har ju verkligen gjort 100 ggr mer goda saker för mig än denna dåliga sak men ändå kan jag inte släppa förbi detta som bara ett misstag. Så kan inte låta bli att undra :

Är cynism ett obligatoriskt efterspel av dumpning?